Slut...

Jobbet tar just nu knäcken på mig, igen. Omdömen på 150 barn, utvecklingssamtal, 100 uppsatser, 51 nationella prov att rätta och usch och fy och blä plus mina 19,7 h undervisning. Mina ögon har trillat igen på nytt, jag får inte upp dem ordentligt och är konstant trött. Stressmunsåret gör sig påmint. Igår när jag skulle tillbaka till jobbet efter lunch kände jag inte igen vägen och trodde att jag kanske hade råkat börja köra hem istället, men jag visste fortfarande inte var jag var. Det var skitäckligt! Gråtfärdig hela tiden och nej... Det är tur att Robert får mig på bättre humör när jag kommer hem. Hur trött jag än är så får han mig att skratta och må bra hemma i alla fall. Vi kanske åker till fjälls i helgen med svärföräldrarna. Hade varit underbart, allt hänger på om det inte ska snöa så Robert måste jobba.

Jo, dessutom så har jag ju vid flytten packat ner mina fröer, som ska sättas till helgen, på ett säkert ställe så jag inte skulle tappa dem. Gissa var det är? Kommer ni på något bra kan ni väl höra av er, för jag vet inte... har varit tvungen att beställa nya. Måste fota i växthuset så ni får se mina små som börjat så fint också.

Nu till jobbet igen, försöka hålla skenet uppe inför eleverna i alla fall.