Man försöker fortsätta vara lika positiv, men det är faktiskt rätt tungt att gå med diverse krämpor, ha ont här och där, och känna sig som en svullen flodhäst hela dagarna då man går och räknar ner till BF. Jag är inte dum, jag vet att det inte är många barn som föds på beräknad dag och att det är vanligt att gå över, men det är fruktansvärt nedslående då folk "ojoj, lilla gumman, tro nu inte att du ska få preciiis på BF-dagen, det kommer bli tyngre för varje dag och du kan gå över 2 veckor". Jag vet! Jag skulle kunna ställa in mig på att bebis kommer i februari, för tänk vilken bonus då den faktiskt tittat ut innan det?!
Nej, nu blev jag kanske för vass. Folk menar väl, men det är inte alltid uppmuntrande ord såhär sista dagarna. Mina närmaste är underbara, de uppmuntrar och säger att nu är det nära, och det är det ju faktiskt. De talar inte om för mig att det kommer bli tyngre för varje dag... Det mesta handlar väl om vilken syn man har på saker och ting, men jag vill få fortsätta se positivt på det.
I veckan har det varit kalasmaraton. På måndag fyllde Roberts bror år, på onsdag blev jag 28, på torsdag fyllde kusin vitamin 30 år, igår var vi hos Richard och firade honom, och idag blir det 30-årsfest för kusinen. Tisdag och söndag = kalasfria, fast om det står "föda barn" på kalendern imorgon så är jag beredd att offra min "lediga dag" :)
Min födelsedag i bilder
Svägerskan hade bakat en tårta till mig, kanonfin!
Vi fick en säng i present+julklapp av världens bästa mamma och mormor!
Och såhär bra mådde mina svullna ben och fötter efter födelsedagen!
Nu ska jag återgå till att vara positiv när jag fått avreagera mig lite!
Trevlig helg!
1 kommentar:
Så är det lite överlag med människor omkring när det gäller barn. När de väl kommit ut och man är nöjd över att de sover/äter så bra så får man höra: Ja nuuuu ja...men vänta du bara. Vad är det med folk?? =)
Hoppas verkligen att allt kommer att gå som en dans och som din fb-vän David sa - att den bara "ploppar ut". =)
Sköt om dig!
Skicka en kommentar