



Idag är det 11 år sedan min älskade farmor fick somna in, efter att ha fått en hjärnblödning i januari. Hon tappade livsgnistan... Min älskade, älskade farmor. Har tänkt mycket på henne ända sedan imorse. Dagen hon somnade in hade jag precis köpt mina skor som jag skulle ha på grundalbalen...
Min farmor och jag hade en väldigt fin kontakt. Vi var varandras länk till pappa som lämnade oss alldeles för tidigt. Fammo hade flera barnbarn och barnbarnsbarn, men jag var "fammos gullhjärta" som hon alltid kallade mig och jag kände mig alltid speciell. Hon lärde mig att spela kort (Casino, Chicago...) när jag var fem-sex år gammal. Ibland, helst under dagistiden och förskolan, kunde jag "känna mig lite sjuk" och ville åka till fammo. Mamma skjutsade mig till Malmberget. Fammo gjorde alltid iordning Ekströms nyponsoppa med biskvier, Olofssons limpa med bredbar Arbogapastej och mormor Annas inlagda gurka på... Sedan spelade vi kort hela dagen, däremellan satt jag bara i hennes famn och vi kramades... Vilka minnen... Hon gjorde världens godaste kåldolmar, och jag älskade hennes stekta röding... När jag skulle gå blåste jag slängkyssar som hon fångade och stängde in i ett skåp högt upp, för att spara dem. Det ligger nog många slängkyssar i det :)
I somras träffade jag en tjej som arbetar som medium, och jag hade bett fammo att komma, och det gjorde hon... hon finns med mig, men det gör fortfarande ont att inte få krama henne... på riktigt. Älskade farmor, du finns i mina tankar!
4 kommentarer:
Du har då verkligen gröna fingrar, och ända ut i tårna =)tänk om jag bara hade ett grönt lillfinger iaf. Förstår att du saknar din fammo, ni verkade ha de så mysigt...
kraaam!!!!
Himmel vilket garage! kan vi byta?! ;)
Vad fint det kommer att blomma hos dig även i sommar.
Kram från Eva
Oj vad ni är duktiga på blommor! Själv får man inte ens en garderobsblomma att överleva :/ Hoppas vi kan ses till sommaren!! Kram
Härligt när det börjar grönska..
Skicka en kommentar