Hela ställningen börjar svaja utåt, och VÄLTER! Jag faller handlöst från minst 2,5 meters höjd (2,5 meter vid fötterna). Det enda jag tänker är att jag måste trycka mig ut från ställningen så jag inte får hela över mig! På något sätt landar jag på fötterna och "rullar" ner till sittande... har inte ont någonstans överhuvudtaget. Ställningen ligger en knapp decimeter ifrån mig, den kom ner med ett dån... Granntanten kommer utspringande, skrikande, stackarn hade sett det hela inifrån. Jag säger att jag klarade mig bra, och går in. Ringer till Robert, säger att "han får helvete måla balkongräcket själv", börjar skaka som ett asplöv och tårarna bara sprutar. Han och svärmor kommer springande...
Herregud, jag hade verkligen änglavakt. Från den höjden kunde jag ha brutit vad som helst, och fått hela ställningen över mig... Om jag hade landat en decimeter längre in hade jag fått den i huvudet, ja, över hela mig... Jag hade hammaren hängandes i byxorna, den hade kunnat slå in var som helst. Usch... skakade i säkert en timme efteråt. Känner ingenting av det nu.... Jag hade änglavakt, annat kan jag inte påstå. Sådana här tillfällen får en att fundera på hur snabbt livet kan förändras!
Nedan följer i alla fall lite bilder från husmålningen. Jag är jättenöjd med färgvalet!


1 kommentar:
Men fy Stina så LÄSKIGT!!! Vilkan änglavakt du hade för usch det hade kunnat sluta illa!!! Så skönt att "någon" fanns där till skydd & hjälp för dig igår.
Huset blir SUPER snyggt!!!! Älskar verkligen den där röda nyansen och tillsammans med det gröna blir det lite "a la Carl Larssons Sundborn", vackert!
STOR KRAM från Eva
~cloudberrie~
Skicka en kommentar