Älskade älskade bebis

Tänk att man kan älska någon man ännu inte träffat. Bebis är prio ett i mitt liv, och det är en så otrolig känsla att känna den röra sig därinne. Ronan Keating's "When you say nothing at all" framkallade lyckotårar på vägen hem. Började skråla med, men så brast rösten. Så underbar text!

It's amazing
How you can speak
Right to my heart
Without saying a word,
You can light up the dark
Try as I may
I could never explain
What I hear when
You don't say a thing

Idag gick jag in i vecka 24 vilket innebär att bebis har chans att överleva, om den skulle födas för tidigt. Nu hoppas och tror vi ju på att den ska vilja stanna där tills det är rätt tid, men det är ändå skönt att ha kommit in i denna vecka.

Bebisen väger nu strax över ett halvt kilo och är ungefär 29 cm lång från hjässa till häl. Hörseln är välutvecklad och den kan höra din röst (som under vatten), dina hjärtslag och de mullrande, gurglande och kurrande ljud din mage och tarm gör. Höga ljud som bebisen ofta hör inne i livmodern, t ex hundskall eller dammsugaren, kommer förmodligen inte att låta otäcka efter födseln.
(Lånat från se.babycenter.com)

Började jobba igår, och det var härligt att träffa alla kollegor igen. Det har aldrig känts så bra att komma tillbaka till jobbet som nu. Vi hade varit förutseende och planerat en del redan innan sommarlovet så det känns mycket mer strukturerat och i ordning än tidigare år då man börjat. Jätteskönt! Rektorn har även godkänt att jag beställer en hög rullpall så att jag kan sitta bredvid eleverna då jag hjälper dem, på grund av mina domningar i benet som jag får så fort jag står lite längre stunder.

Vecka 23

Går imorgon in i vecka 23. Halvtid är passerad sedan ett tag, och bebis börjar närma sig ett halvt kilo i vikt. Det känns som att jag agerar gympasal ibland, då den bökar på. Sparkarna har börjat kännas ovanför naveln och blir allt kraftigare. Så underbart!!

Funderar dock lite på om jag har mig några läsare här, eller om det kan vara dags att lägga ner bloggen...

Nya armband

Rörelser varje dag

Bebis ger sig tillkänna varje dag nu. Den bökar runt, slår kullerbyttor och är allmänt livlig. Man undrar lite vad den håller på med där inne i magen. Ibland rycker man till då det kommer kraftigare sparkar... känslan är oslagbar. Vårt eget mirakel - du är så efterlängtad!

Mina tankar går nu kring vem den lill* ska bli. Vilken personlighet den får, hur den kommer se ut... Att den ska utvecklas och bli en helt egen liten underbar person. Första leendet, första skrattet, första ordet... i maj blir det mest troligt en Bulgarien-resa och då kommer bebis vara ett halvår redan. Det är fortfarande svårt att förstå att det som rör sig i magen verkligen är på riktigt, det är verklighet. Denna jul kommer vi mest troligt vara föräldrar, eller vara väldigt nära att bli det. När det gick upp för oss satt vi och bara smålog hela den kvällen.

Detta är en underbar period, och jag mår relativt bra. Lite yrsel och halsbränna, men det går bra ändå. Jag känner mig väldigt lugn och harmonisk. Både Robert och jag längtar tills han kan börja känna rörelserna på utsidan också. Vi gläds och ser fram emot den lill* som ska komma till oss. De allra flesta i vår omgivning gläds med oss och det är underbart att se att så många ser fram emot bebis ankomst. Blivande mormor har köpt första saken nu också. Min kusin David planerar för att agera dagis nästa sommar och ha gåstolsrace bland andra aktiviteter på schemat.

Robert frågade mig en dag om han fick sticka ner Astas kattleksak i mina byxor, för allt som saknas på mig är en svans. Sedan kan vi skriva "Välkommen till Tove Janssons värld" på dörren, då jag börjar anta muminmammans former. Haha!