Obeskrivlig kärlek!

Jag är MAMMA! Vi är FÖRÄLDRAR! Astrid är helt underbar och så otroligt vacker. Vi älskar henne mer än det går att beskriva.


En dag gammal

En liten förlossningeberättelse
Onsdag den 15 december föddes Astrid kl 12.34. Värkarna började vid 4 på morgonen och vi kom in på förlossningen kl. 8. Jag var inte alls öppen, och skulle skickas hem igen, men skrevs in för att jag hade högt blodtryck och äggvita i urinen. Hade vansinnigt ONT, men fick höra att det nog bara var förvärkar. Att jag skulle vanka i korridorerna så att jag kanske skulle börja öppna mig. Fick rum på bb, men hade såna täta intensiva värkar att jag bara skrek och grät rakt ut. Trodde aldrig jag skulle överleva då det inte "ens var på riktigt ännu". Fick en värmekudde på ryggen, och en Alvedon. Hjälpte inget alls!

Vid 10.30 fick jag lägga mig i badet, och sen skulle de göra en ny ctg och kolla om jag börjat öppna mig. Vid 4 cm skulle jag få epidural, som jag längtade!!!!! Badet hjälpte riktigt bra och jag kunde andas igenom värkarna, men efter en timme behövde jag gå på toa, värkarna kom otroligt tätt och det kändes som jag skulle slitas sönder, helt hopplös känsla då det ju inte "var på riktigt" och jag hade så ont att jag ville att de skulle döda mig, skrek rakt ut!!. Min sambo masserade hela tiden svanken. Gick sedan och lade mig på sängen, men då kom värkarna utan paus så jag bad Robert ringa på dem. "Jaha, du har klivit upp! Då ska vi göra en ny ctg och kolla om du kanske börjat öppna dig". Jag bara viftade och skrek "NEJ!!!, det gör för ont!!!, och det är sånt tryck neråt, jag vill trycka på!!!". Då blev det bråttom, hon satte ctg, och kände sedan om jag börjat öppna mig något. "tjejen, det här är inte sant, men du är helt öppen och redo att krysta strax. Jag har aldrig varit med om det" sa hon.

Jag fick "panik", vi skulle ju fota magen på förlossningen och allt, så jag skickade ut sambon till bilen för att hämta kameran, och när han kom tillbaka hade jag fått lustgas. Jag viftade med den mot honom, fånleende och hickandes: "Det här är himmelriiiiiiket", och så hickade jag, haha! Började trycka på innan jag fick och bm höll sina fingrar. Jag väste åt henne "Du måste ta bort din haaaand". "NEJ! Jag håller emot bebisen, den kommer nu!!" Då jag fick börja krysta rejält så kom hon efter två krystvärkar, med en sådan fart att bm inte ens hann fånga henne utan hon landade på sängen. 2815 g och 47 cm lång, helt perfekt!

Efteråt så skulle bm göra sig redo för att sy, men när hon "inspekterade mig" tittade hon upp igen och flinade. "Tjejen, det här otroligt, men du har inte spruckit alls". Kan man ha en bättre förlossning? Från att knappt ha blivit inskriven kl 8 på morgon till att ha fött barn 4,5 h senare?! Intensivt och vidrigt ont, ja! Men från att ha trott att man inte ens hade börjat öppna sig till att krysta var ju en bonus! BM ursäktade sig och förklarade att hon aldrig varit med om dess like och att hon var helimponerad av mig.


Alldeles ny, lycka!!


Med kusin Vilma, 8 månader


Lilla hjärtat, 4 dagar gammal


En vecka gammal, helt ljuvlig!

Amningen har kommit igång och Astrid är nöjd för det mesta, äter och sover. Tyvärr verkar julmaten ha gett henne magknip så igår och idag har det blivit mycket gråt, som skär alldeles i mammahjärtat då hon har ont och man inget kan göra förutom vyssja och försöka trösta. Nu sover hon väldigt gott i alla fall, så jag hoppas att det har släppt helt. Vi njuter av att vara föräldrar till en alldeles perfekt, ljuvlig och underbar dotter!

Beräknad förlossning

Din graviditet startade Tis 9 mar 2010.
Din menscykel är ca 34 dagar
Du blev gravid ungefär Tis 23 mar 2010 (ägglossningen).
Du är på dag 280 av 280. (100%).
Du är i vecka 40.
Du har gått 39 fulla veckor och 6 fulla dagar (v39+6).
Du är i 9:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden). [Läs mer här]
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum idag
Du har 0 dagar kvar till beräknad förlossning.

Dagen vi väntat på! Men har du, lilla bebis förstått det? Nää, det är ju varmt och skönt i mammas mage. Att pappa dessutom låg och övertygade dig igår om att du inte alls behöver komma ut precis idag gör nog inte saken bättre. Ni har redan en massa fuffens på gång tillsammans. Pappa sa till dig att "mamma ska klippa sig imorgon och det händer inte varje dag, och pappa ska köra traktor på morgonen och så måste han måste köpa gipsankare så att vi kan sätta upp skötbordet innan du kommer. Annars blir det jobbigt att byta blöja på dig." Du bökade tillbaka mot pappas hand och ni hade det så mysigt. Du kommer få en helt underbar pappa och ni verkar redan ha någon speciell kontakt... man kan inte annat än mysa då han pratar med dig och du svarar tillbaka.

Idag ska jag in till stan och klippa mig, färga och slinga håret. Fick det i present av Robert. Man känner sig kanske inte så fräsch efter att ha fött barn, men man kan ju vara fin i håret i alla fall. Ska bli skönt att få pyssla om sig lite. Imorgon är det dags för barnmorskekontroll igen. Hade hoppats på att inte behöva gå på den, men det är nog bara att åka dit.

Algot/Astrid i mammas mage - du får hemskt gärna komma nu! :)

Föräldragruppen

Ja, nu har tydligen alla bebisar i föräldragruppen kommit fick jag se på facebook, förutom denna lilla skrutt. Verkar som att den trivs alltför bra i magen. 2 dagar kvar till BF. Det är ju inte så konstigt i sig att de andra bebisarna hann före då de var beräknade 3, 3 och 5 november + 4,6 och 13 december (vi var två par beräknade till Lucia) men man längtar så himla mycket efter att få träffa liten nu, och de andra har redan sina små hjärtan hos sig. Denna är så nära mig det faktiskt går att komma, och är ju väldigt lätt att ta hand om just nu egentligen, men...

Man försöker fortsätta vara lika positiv, men det är faktiskt rätt tungt att gå med diverse krämpor, ha ont här och där, och känna sig som en svullen flodhäst hela dagarna då man går och räknar ner till BF. Jag är inte dum, jag vet att det inte är många barn som föds på beräknad dag och att det är vanligt att gå över, men det är fruktansvärt nedslående då folk "ojoj, lilla gumman, tro nu inte att du ska få preciiis på BF-dagen, det kommer bli tyngre för varje dag och du kan gå över 2 veckor". Jag vet! Jag skulle kunna ställa in mig på att bebis kommer i februari, för tänk vilken bonus då den faktiskt tittat ut innan det?!

Nej, nu blev jag kanske för vass. Folk menar väl, men det är inte alltid uppmuntrande ord såhär sista dagarna. Mina närmaste är underbara, de uppmuntrar och säger att nu är det nära, och det är det ju faktiskt. De talar inte om för mig att det kommer bli tyngre för varje dag... Det mesta handlar väl om vilken syn man har på saker och ting, men jag vill få fortsätta se positivt på det.

I veckan har det varit kalasmaraton. På måndag fyllde Roberts bror år, på onsdag blev jag 28, på torsdag fyllde kusin vitamin 30 år, igår var vi hos Richard och firade honom, och idag blir det 30-årsfest för kusinen. Tisdag och söndag = kalasfria, fast om det står "föda barn" på kalendern imorgon så är jag beredd att offra min "lediga dag" :)

Min födelsedag i bilder


Svägerskan hade bakat en tårta till mig, kanonfin!


Vi fick en säng i present+julklapp av världens bästa mamma och mormor!


Och såhär bra mådde mina svullna ben och fötter efter födelsedagen!

Nu ska jag återgå till att vara positiv när jag fått avreagera mig lite!

Trevlig helg!

En vecka kvar...

... till beräknad förlossning. Var hos barnmorskan idag, och bebis är fixerad och ligger låångt ner! Den ligger och trycker på hela tiden, och förhoppningsvis sätter det igång hormoner som kör igång förlossningen. Bebis får gärna komma nu, vi längtar även om Robert tror det kommer dröja till julafton. Min kropp börjar dock tycka att det vore trevligt att kunna röra sig utan att säga "aj". Alla värden låg i alla fall riktigt bra. Mitt blodtryck har legat på 120/60 hela graviditeten men senaste två veckor har det stigit till 135/75, men idag så var det nere på 120/60 igen så det var ju bra. Total viktuppgång 6 kg, alla andra värden ligger kanonbra också så det är ju alldeles underbart med tanke på min övervikt som kunde ha gett massa problem.

Vi har väl börjat komma överens i namnfrågan, så antingen så är det en liten Algot eller Astrid som ligger och väntar på att komma till oss, om h*n ser ut att passa att heta det när h*n väl tittar ut.

I lördags var vi till Kiruna och handlade julklappar, underbart att få det undanstökat! Fick dock rejäla sammandragningar så vi trodde vi skulle få styra kosan mot BB i Gällivare, men det lugnade sig framåt kvällen. Ikväll ska vi fira Roberts bror som fyller år. Sedan kör vi kalas på onsdag här (undrar om man törs beställa tårta?!) och på lördag är det dags för 30-årsfest. Kul att det händer lite när man annars bara går hemma och väntar i princip. Svärmor väntar varje natt att vi ska ringa att vi är på väg till BB. Vi får väl se hur länge hon får vänta :)

Allmäntillstånd

Började skratta i bilen idag då jag började tänka på vad graviditeten har gjort med min kropp. Tänk den dag då jag vaknar, och inte längre är gravid. Känns som man kommit in i ett allmäntillstånd som består av:

* 5 minuters övervägande hur man ska göra, innan man vänder sig i sängen
* Konstant halsbränna
* Fingrar svullna som ett tiopack hotdogs
* Näsa och läppar som dubblat sin bredd
* Fogar som gör ont konstant (dock bra mycket bättre nu)
* Vaggande, haltande gång
* Stödstrumpor, jättetrosor och byxor som går upp till brösten
* Diverse dörrar och luckor som öppnas rakt på magen=felkalkylering ang. storleken
* Att andas är ett helt företag - flås och flämt vad än man gör
* En absolut underbar tid som gör att alla ovanstående punkter bara accepteras
* Bebis underbara rörelser i magen
* Fånleende då man tänker på den lill*

Att vara gravid är underbart, trots att det hänt en del med kroppen, minst sagt.

Var på kontroll hos barnmorskan idag, och bebis har nu skruvat sig ner rejält i bäckenet och är väl så startklar den kan bli där. Barnmorskan skrev en sammanfattning av graviditeten som flutit på väldigt bra. Mina värden ligger fortsatt riktigt bra, total viktuppgång på 6 kg, varav de 2 sista kilona nog mest är vätska då jag börjat svälla nu. Fick också lämna önskemål inför förlossningen, men vill mest ta det som det kommer. Hon skrev: "önskar naturlig förlossning, men öppen för allt vid behov" och det är precis så jag känner. Det blir bra! 3 veckor till beräknad förlossning idag, men liten får gärna komma snart!

Expanderar

Sista veckorna har magen verkligen börjat öka i omfång!


Såhär ser man ut nuförtiden, men så är det bara tre veckor kvar till beräknad förlossning imorgon.

Känns härligt att vi snart får träffa lillskrutt, men samtidigt så känns det läskigt nära. Självklart känns det mest bra och underbart, men är vi redo att bli föräldrar med allt vad det innebär? Svaret är självklart ja, det är ju detta vi längtat efter så länge! Ändå finns oron där, hur blir jag som mamma? Jag vill ge barnet kärlek, trygghet och en god självkänsla. H*n ska veta att h*n är älskad precis som h*n är... Då h*n blivit lite äldre ska regler och konsekvenser vara en naturlig del, det tror jag bringar trygghet i närvaron. Barnet ska också alltid veta varför man inte får göra vissa saker. Det ska finnas en anledning till att mamma/pappa blir arg ibland... Många tankar blir det, men med kärlek och trygghet tror jag att ett barn mår gott.

Mycket pyssel blir det!

I helgen var jag med på lördagens kulturdag här på Folkets Hus.


Jag hade gjort i ordning en hel bunt med armband, här är de flesta av dem.


Och med "skyltmaterial" såg mitt bord ut såhär.

Jag fick sälja några stycken, och har fått sälja mer efteråt så det var skoj.

Idag har jag sytt ett babynest till bebis. Mönster kommer från Josefin http://unggravid.blogspot.com/2010/03/hur-man-syr-ett-babynest.html . Tack så hemskt mycket!


Tyget är från Spira, och heter elefantdjungel. Här är det ihopdraget för att passa en nyfödd.


Och när den vuxit lite så kan man släppa på snörena, för att till slut öppna upp den helt så benen får sticka ut. Blir nog en mysig ombonad plats OM nu bebis skulle sova med oss i sängen någon gång. Kan säkert vara bra att ha i spjälsängen också, och i soffan.

Tanken är att spjälsängen ska stå mot min säng, i samma höjd som min så att bebis har en egen plats att sova på, men ändå väldigt nära. I början ska vi inte använda grinden alls.


Den står bäddad och klar, och ska bara lyftas in i vårt sovrum när det närmar sig.


Har stickat en mössa här i veckan också...


... och sytt en skötbädd då vi har ett bredare skötbord än de "vanliga". Skötbäddarna så går att köpa skulle bli för smala till det. Det här är sytt av en rejäl vaxduk som påminner om tyg, men ändå går att torka av. Smidigt :)


Och härinne ligger då underverket som snart ska komma till oss. Vecka 36 nu, mindre än fem veckor kvar!

Den skrämde oss lite förra veckan då det blev väldigt lugnt i magen. Fick göra ctg och ultraljud, men allt var bra med lillhjärtat och nu är den igång igen som vanligt. Om jag går tiden ut beräknas den väga 3,5 kg - alldeles lagom. I måndags var jag på barnmorskekontroll, och hon sammanfattade det med att bebis är livlig och har hett temperament. Den rör sig alltid så mycket då hon ska lyssna på hjärtljudet så hon får hålla på ett tag, och under den tiden sparkar den henne som en liten galning. Den håller på att fixera sig nu, och jag vet inte om det var det den bökade med igår kväll, fick så vansinnigt ont långt nere, därinne. Tårarna rann, jag vet inte vad den höll på med... idag är det lugnare med det, även om den bökar på hela tiden. Helt underbart :-)

Räddningsaktion talltita

Robert tycker att min nya titel borde vara soffornitolog. Det kan jag nog nästan hålla med om. Efter att han har hängt upp fågelbordet precis utanför balkongfönstret så har vi fått massa småfåglar att titta på, och vi har börjat få många ovanliga sorter som jag inte sett tidigare. Det är riktigt skoj!


Såhär ser det oftast ut, full anstormning!


Första dagen kunde Asta inte få nog av att titta på dem!


Hon har nu gått över i en mer avslappnad fågelspaningsstil :)

Igår sa det "pang" i balkongdörrsrutan och så satt en liten talltita fastklamrad och flämtande i en matta jag har hängande på balkongräcket. Den såg riktigt medtagen ut, så jag tog med den in.


Till en början satt den helt orörlig och bara gapade.


Efter en stund flög den igen, och verkade piggare. Den fick lite frön, och sen släppte jag ut den igen. Dagens goda gärning!

Jag går idag in i vecka 34, och lillhjärtat börjar bli riktigt stor nu.

Bebis kräver sin plats och protesterar med rejäla påtryckningar om jag böjer mig framåt för mycket, eller ligger för mycket på sida, men det är klart, den ska väga över 2 kg redan och vara ungefär 43-44 cm lång. Robert satt och skrattade igår då vi tittade på hur den sparkade så hela magen guppade fram och tillbaka. Ibland kommer det ut en rejäl knöl på magen, och det går ofta att gissa sig till vad det är för kroppsdel.

Idag ska vi på sista föräldragruppen, och så ska jag på akupunktur. Ska ta mig en sväng på jobbet också och leverera ett armband som blivit klart. Har bestämt mig för att vara med på kulturdagarna här i byn också, och sälja armband där så nu pågår armbandsrace för att hinna göra så många som möjligt. Känns så väldigt osäkert med försäkringskassan än, då jag inte kommer få besked förrän i mitten/slutet på november om de överhuvudtaget godkänner min sjukskrivning. Jag kan verkligen inte jobba och jag hoppas de inser det...

Nu blir det en dusch, frukost och sedan åka in till stan. Känns som världens lyx de dagar jag får göra något "aktivt", även om bilkörningen inte är så härlig för fogarna... Ha det så gott!

Saker att göra på dagen då man går hemma

Jag är inte van att gå hemma, men finner mig rätt väl i det nu. Fogarna godkänner inte annat, så jag sysselsätter mig mest med sådant som inte frestar så mycket på dem. Magen växer och frodas, men är ännu inte alls betungande. Verkar som att jag kanske inte kommer bli så stor. Hittills har jag gått upp 3 kg totalt, och går snart in i åttonde månaden så det känns bra.



Robert liknar dock magen vid en fotboll numera. Imorse låg jag med magen mot hans sida, och jisses så bebis arbetade på mot honom. Han fick känna en massa rörelser, så det var mysigt.

Jag köpte tyg för att sy en amningskudde, men så kommer jag få låna en av Sofia så då hittade jag på ett nytt projekt för att ändå kunna använda tyget. Jag insåg aldrig hur krångligt det skulle bli bara...



Frigolitkulor överallt!! Som katten dessutom tyckte var superkul att leka med, tills hela hon var vit!



Men såhär ser i alla fall grunden ut nu. Bebis ska få en myspöl! I början mysig att sova i då det blir ombonat, och sedan bra då den ska börja träna på att sitta. Då finns det tippskydd åt alla håll. Den blir förhoppningsvis ett ställe dit bebis tar sig själv för att mysa också då den blivit större. Bra att förvara leksaker i också!



Har även beställt mig lite projekt att göra inför jul. På den här väskan filtade jag alliumblommor (ser det ut som det?) och sydde fast pärlor.



Så ser den ut på närmare håll. Riktigt skoj att hålla på med faktiskt. Hoppas på att de tilltänkta personerna också blir glada då de får dem. Har mycket beställningar på armband också. Nio stycken är färdigflätade och ska sys fast, och ihop. Därefter elva till, så jag har det jag gör. Tur det, hade blivit tokig om jag bara gått hemma och gjort ingenting. Det är otroligt viktigt att se till att fylla dagarna med något i alla fall. Jag och magen myser på, och jag pratar med den, vi tränar andning och avslappning men inte hela dagarna. Även om jag inte kan städa och fixa så mycket just nu, så gör jag ändå något produktivt och sitter inte bara vid datorn/framför tv:n så det känns bra. Jag får passa på att mysa och ta vara på tiden. Att vara gravid är speciellt, och något man inte kan ta för givet...

Har gått och väntat på besked från Försäkringskassan angående min sjukskrivning, det har trots allt gått snart tre veckor och jag har inget hört. Igår ringde jag dem, och fick veta att de väntar på papper från min arbetsgivare. Blev ganska arg kan jag säga, jag skyndade mig efter läkarbesöket att skicka in papprena samma dag för att det inte skulle dra ut på tiden. Nu, tre veckor senare, har jobbet inte gjort det de måste göra. Först efter att de skickat in papprena så kommer de ta ca. 30 dagar att få några pengar så tre veckor har gått utan att något hänt. Tur vi inte har så mycket räkningar denna månad! Det är bara så trist att man måste hålla på och bekymra sig om sånt här också, då man faktiskt helst hade jobbat på ett bra tag till. Nåväl, läget är som det är och jag måste ringa jobbet direkt på måndag morgon så löser det väl sig.

Traktorbebis

Roberts arbetsgivare för traktorn ska köpa en "ny" traktor för snöplogningen i vinter, så i söndags åkte de ner för att titta på den. Robert ringde hem, alldeles salig: "Det finns en helt egen stol till Junior, med isofixfästen och allt. Där kan man ha bilbarnstolen bakvänd, och bebisen kommer sova jättebra där". Han är ju för söt :)

Ikväll ska vi kika igenom DVD:n vi fick låna av barnmorskan på föräldraguppen som handlar om att andas rätt och slappna av (så gott det går) under förlossningen. Imorgon är det dags för föräldragrupp igen och då kommer en sköterska från BVC och ska prata om första tiden hemma med bebis. På tisdag firar vi fyra år tillsammans, och då ska vi på visning av förlossningen och BB. Det trodde man kanske inte för fyra år sedan, tänk så underbart allt blivit!

Inatt har bebis busat på en hel del därinne. Foglossningen har varit jobbig och jag har haft väldigt ont i nedre delen av magen hela natten, säkerligen ligament och magmuskler som töjs ut så jag har inte sovit bra alls. Bebis vaknar när jag rör på mig och så är hela cirkusen igång. Den fick för sig att den skulle lägga sig helt och hållet på höger sida och göra sig så lång som möjligt, så jag kan numera inte böja höger sida alls för där är det en söt liten bebis som knölat in sig, och bökar på och protesterar så fort jag rör på mig.

Tiden fördrivs med att göra tennarmband, har 19 st på beställning så det kan vara skönt att göra undan dem. Har ju en dopklänning och en ylletröja+mössa att sticka klart med, helst innan bebis är här. Har också påbörjat en mobil med amigurumidjur som ska hänga antingen vid sängen eller skötbordet. Jag och mamma har varit nere i källaren hos henne. Där fyndade vi min gamla speldosa i form av en fågel och så hittade vi en filt som min farmor broderat som jag också haft då jag var liten. Underbart att kunna använda dem till vår bebis också.

Vecka 30

Imorgon går vi in i vecka 30, tiden går! Sista fjärdedelen nu, och magen har börjat växa på som ni såg i förra inlägget :)



Bebis ska nu väga en bit över ett kilo och börja närma sig 40 cm. Brukar känna när den har hicka, så mysigt! Nu känns det när den flyttar på hela kroppen, en rygg som bökar sig runt mot insidan av mammas mage för att ändra position, en stark fot på nya ställen osv.

I torsdags var vi på första föräldragruppen. Totalt sju par som ska ha barn i november eller början av december. Det kan nog bli hur bra som helst, vi kände/kände igen de flesta och det blev bra diskussioner. Denna vecka ska vi prata om förlossningen och se en film.

När man går hemma såhär så har man mycket tid att fundera. Något som irriterar mig något vansinnigt är människor som ser sig själva som offer. Allt bara drabbar dem, och de har all rätt i världen att klaga på allting, för ingenting är deras fel och det finns ingenting de kan göra åt sin egen situation?!

Jag skulle kunna se det som att det är såå synd om mig som har fått foglossningar och varför ska det drabba mig? Istället väljer jag att se det som att det kom med graviditeten och det finns en mening med smärtan. Det är inte synd om mig, jag får finna mig i att livet är annorlunda just nu och utgå från det. Om jag mår dåligt så finns det en anledning och då är det mitt ansvar att göra något åt det. Man kan inte gå igenom livet och se sig själv som ett offer, men visst är det lätt. Då behöver man aldrig ta något ansvar och göra något åt sin situation!

I min omgivning har det funnits personer som stulit mycket av min energi, och där är det också mitt ansvar att faktiskt sätta stopp. Vi måste alla våga ta beslut, och våga ta tag i situationer - både för att vi själva, och de som finns i vår närhet, ska må bra.

Sjukskrivning

Jag blev sjukskriven i måndags, och även om jag inte riktigt vet vad jag ska göra av all tid så känns det nog rätt bra. Fogarna är väldigt tacksamma i alla fall. Dock så känns det inte bra att lämna jobbet och eleverna riktigt än, men det finns inte något annat att göra. Det är bara att konstatera att jag inte kan jobba längre. Igår var det helt okej, men idag har jag riktigt ont igen så nu är det mest ryggläge.

Såhär ser det numera ut när jag tittar neråt. Fötter - var är ni?!



Bebis sparkade igår så det guppade på utsidan. Börjar bli riktigt kraftfulla rörelser nu, och ibland känns det som om jag måste flytta på hela mig för att den ska få böka sig på plats. Hur mysigt som helst! Robert låg och försökte väcka den i närmare en timme igår kväll, men då ville den prompt sova jättedjupt. Han försökte smeka, picka, kittla och trycka överallt och invänta en reaktion, men icke. När Robert väl somnat, DÅ vaknar bebis. Den är allt en liten luring :)

Magen och jag

Magen och jag - vi är ett nu. Allt oftare kommer jag på mig själv med att händerna söker sig dit och det är helt underbart att känna bebis böka därinne. Robert tittar ofta förundrat på mig och också han lägger händerna på magen. Vi har det helt underbart tillsammans, och bara njuter av tiden. Planerar och ser fram emot vår älsklings ankomst. Det ÄR speciellt att vänta barn, alla blivande föräldrar känner väl så? En helt egen liten person lever i min mage, och jag förser den med allt den behöver. Vi är så samspelta och jag vet hur den reagerar på vad jag gör.

Imorgon är det dags för barnmorskekontroll igen, och därefter ett läkarbesök för mina foglossningar. Kommer mest sannolikt bli sjukskriven resten av tiden, min sjukgymnast insisterar på det då jag nu måste använda kryckor för att över huvudtaget kunna arbeta och ta mig runt på skolan. Det gör ont att köra bil, vilket jag måste då jag har fem mil enkel väg till jobbet. Det gör ont att stå, gå och sitta. Att ligga ner avlastar om man lyckas hitta en bra ställning för benen, men då ska man helst inte röra på dem en millimeter. Det är dock inget jag kan göra på jobbet... så, intentionerna att jobba november ut är grusade. Prio får bli på mig själv och bebis nu. Jag menar inte alls att klaga, jag tar gärna det onda för det leder faktiskt till vårt barn. Det är inte en meningslös smärta, och den tvingar mig faktiskt att ta det lugnare än vad jag "skulle vilja", och det kanske är precis det min kropp är ute efter. Nåväl, vi får se vad läkarn säger imorgon, och därefter försäkringskassan.

Nu ska jag lägga mig och lyssna på en avslappningsskiva, låter som lagom ansträngningsnivå, eller hur?!

Färdigställer projekt

Vad härligt det är när man gör bort saker som man påbörjat. Jag har haft flera projekt liggandes halvklara, men nu börjar det bli ordning här!



Vilma (Roberts systerdotter) fick en kofta och mössa i doppresent som jag påbörjat då hon föddes. Skönt att jag fick de klar till dopet, de passar nästan nu, bara lite stora :)



Denna overall har jag också påbörjat då tankarna på barn började komma.. men den har blivit liggande, bara en ärm som behövde bli färdig. Nu är även den klar! Vi får väl se vad temperaturen säger bara, kan hända att den blir alldeles för kall...



Jag började lära mig sticka ordentligt för tre år sedan, och sedan dess har det blivit många tröjor till Roberts syskonbarn, våra släktingars och kompisars barn vilket har resulterat i massvis av restgarn i härliga pastellfärger. Dessa är nu ihopvirkade i en mormorsfilt som blir perfekt för bebis att ha i vagn/babyskydd.

Graviditeten som varit så snäll mot mig hittills har nu börjat ge sig tillkänna i mera elaka symtom. Jag kunde aldrig ana att foglossning kan göra såhär ont! Har varit hos sjukgymnasten, som tyckte att jag ska försöka bli sjukskriven rätt snart och inte kämpa på... kan tyvärr sluta med kryckor eller rullstol med tanke på det jobb jag har plus pendlingen till jobbet som tydligen inte alls är bra för fogarna. Nåväl, jag vill inte klaga. Vi får världens underbaraste gåva, och smärtan är ju övergående.

Mamma och mommo var här igår och hjälpte mig göra höst, och fixa lite i huset. Vill inte att allt ska "förfalla" då man inte kan fortsätta som förut. Robert är dock hur duktig och underbar som helst och fixar med det mesta. Det är han som lagar den mesta maten nu, och tar hand om en stor del av hushållet. Jag har verkligen världens bästa sambo, han är underbar! Igår fick han känna bebis' sparkar för första gången också. Nu försöker han få fler reaktioner och pickar på magen titt som tätt. Så, trots att jag har ont, skulle jag inte vilja missa detta för allt i världen! Idag har vi gått ner på tvåsiffrigt, 99 dagar kvar till beräknad förlossning, det närmar sig :)

Älskade älskade bebis

Tänk att man kan älska någon man ännu inte träffat. Bebis är prio ett i mitt liv, och det är en så otrolig känsla att känna den röra sig därinne. Ronan Keating's "When you say nothing at all" framkallade lyckotårar på vägen hem. Började skråla med, men så brast rösten. Så underbar text!

It's amazing
How you can speak
Right to my heart
Without saying a word,
You can light up the dark
Try as I may
I could never explain
What I hear when
You don't say a thing

Idag gick jag in i vecka 24 vilket innebär att bebis har chans att överleva, om den skulle födas för tidigt. Nu hoppas och tror vi ju på att den ska vilja stanna där tills det är rätt tid, men det är ändå skönt att ha kommit in i denna vecka.

Bebisen väger nu strax över ett halvt kilo och är ungefär 29 cm lång från hjässa till häl. Hörseln är välutvecklad och den kan höra din röst (som under vatten), dina hjärtslag och de mullrande, gurglande och kurrande ljud din mage och tarm gör. Höga ljud som bebisen ofta hör inne i livmodern, t ex hundskall eller dammsugaren, kommer förmodligen inte att låta otäcka efter födseln.
(Lånat från se.babycenter.com)

Började jobba igår, och det var härligt att träffa alla kollegor igen. Det har aldrig känts så bra att komma tillbaka till jobbet som nu. Vi hade varit förutseende och planerat en del redan innan sommarlovet så det känns mycket mer strukturerat och i ordning än tidigare år då man börjat. Jätteskönt! Rektorn har även godkänt att jag beställer en hög rullpall så att jag kan sitta bredvid eleverna då jag hjälper dem, på grund av mina domningar i benet som jag får så fort jag står lite längre stunder.

Vecka 23

Går imorgon in i vecka 23. Halvtid är passerad sedan ett tag, och bebis börjar närma sig ett halvt kilo i vikt. Det känns som att jag agerar gympasal ibland, då den bökar på. Sparkarna har börjat kännas ovanför naveln och blir allt kraftigare. Så underbart!!

Funderar dock lite på om jag har mig några läsare här, eller om det kan vara dags att lägga ner bloggen...

Nya armband

Rörelser varje dag

Bebis ger sig tillkänna varje dag nu. Den bökar runt, slår kullerbyttor och är allmänt livlig. Man undrar lite vad den håller på med där inne i magen. Ibland rycker man till då det kommer kraftigare sparkar... känslan är oslagbar. Vårt eget mirakel - du är så efterlängtad!

Mina tankar går nu kring vem den lill* ska bli. Vilken personlighet den får, hur den kommer se ut... Att den ska utvecklas och bli en helt egen liten underbar person. Första leendet, första skrattet, första ordet... i maj blir det mest troligt en Bulgarien-resa och då kommer bebis vara ett halvår redan. Det är fortfarande svårt att förstå att det som rör sig i magen verkligen är på riktigt, det är verklighet. Denna jul kommer vi mest troligt vara föräldrar, eller vara väldigt nära att bli det. När det gick upp för oss satt vi och bara smålog hela den kvällen.

Detta är en underbar period, och jag mår relativt bra. Lite yrsel och halsbränna, men det går bra ändå. Jag känner mig väldigt lugn och harmonisk. Både Robert och jag längtar tills han kan börja känna rörelserna på utsidan också. Vi gläds och ser fram emot den lill* som ska komma till oss. De allra flesta i vår omgivning gläds med oss och det är underbart att se att så många ser fram emot bebis ankomst. Blivande mormor har köpt första saken nu också. Min kusin David planerar för att agera dagis nästa sommar och ha gåstolsrace bland andra aktiviteter på schemat.

Robert frågade mig en dag om han fick sticka ner Astas kattleksak i mina byxor, för allt som saknas på mig är en svans. Sedan kan vi skriva "Välkommen till Tove Janssons värld" på dörren, då jag börjar anta muminmammans former. Haha!

Ultraljud

Igår var på vi ultraljud. Som vår lill* vän sprattlade, sparkade och for omkring! Allting såg helt normalt och bra ut, så det var väldigt skönt att få höra. Barnmorskan tittade verkligen på allt - hjärna, hjärta och klaffar, magsäck, urinblåsa, njurar, navelsträng, moderkaka... Hon mätte huvud och ben flera gånger - och kom fram till att vi ska få en Luciabebis. Dock så var den lite blyg, och gömde sig bakom moderkakan då det var dags för fotografering. Bilderna är svårtolkade så det är nog ingen idé att jag lägger in dem här.

Vilken känsla det är att ligga där och se vårt lilla underverk på en skärm. Tidigare har den ju inte varit så stor. Man kan inte föreställa sig att miraklet ligger inuti en, växer och mår gott. H*n öppnade munnen, vinkade till oss när hon tittade på handen... Tänk att allt bara kan bli rätt! Att allt fungerar som det ska, och att detta är en kombination av mig och den jag älskar. Att vi verkligen ska få denna gåva, som ett barn är. Har vi verkligen gjort oss förtjänade av det?

Efter ultraljudet så åkte vi och - nej, inte tittade på bebissaker - beställde en pelletskamin(!). Vår bygganmälan godkändes för drygt en vecka sedan, så i slutet på augusti får vi den. Ska bli skönt att inte behöva elda lite mycket i vedspisen. Det blir också jämnare värme i huset. Robert åkte sedan för att jobba, och jag åt lunch med Eva. Mycket trevligt!

Mamma skulle sedan skjutsa hem mig, och hon tog vägen "förbi Kiruna" så vi gick i lite affärer. Blev dock alldeles yr och vinglig, blodtrycket är inte vad det borde. Men men, hellre för lågt än för högt! Det lär väl börja vända på ett tag. När vi kom hem så blev magen alldeles hård, och så kändes det som att någon "gnuggade" mig från insidan. Det var bebis, kunde inte vara annat. Såå mysig känsla!! Vi avslutade kvällen med en väldigt trevlig 40-årsfest då svågern fyllde år.

Nu ska jag fortsätta njuta av sommaren! Gör det ni med. KRAM

Uppdatering

Mattes lillhjärta har fått komma till sin sista vila nu. Han ligger i skogsbrynet hos min mormor, där min mosters två hundar också vilar. Vi planterade en rosenbuske hos honom

Han kommer alltid saknas i våra liv, även fast tiden går. Tack Ceasar, mattes älskade vän, för den tid vi hade och all glädje du gav!

Här hemma blommar det för fullt i etageplanteringen. Robert överraskade mig med att ha grävt ner massor av tulpanlökar som får folk att stanna efter vägen för att titta på dem. Helt underbara!

Kusin David har varit här och hjälpt mig att göra ett stenparti, då jag inte själv fick lyfta något tungt på ett tag tag.

Såhär blev resultatet. Jag är helnöjd! Tyvärr gör inte fotot det helt rättvisa!

Vi har hunnit vara ute på premiärfisketur, och Robert fick en 2,5 kilos öring som vi grillade på midsommarafton. Det var riktigt gott!

Asta njuter av att vara ute på balkongen. Hon jagar flugor och spanar på fåglar!

Fina tjejen!

Magen har börjat jäsa lite nu, och på onsdag är det dags för ultraljud. Ska bli himla spännande att få se den lill* därinne igen!

Bebis har gett sig till känna

I lördags kände jag bebis rörelser för första gången. Det kändes som att den vände ryggen mot insidan av min navel, som att något svepte förbi, från insidan. Otroligt häftig känsla - jag sa till Robert att det där måste ha varit bebis som rörde på sig, för jag har aldrig känt något liknande. Nästa onsdag ska vi på ultraljud - ska bli skoj att få se den igen. Hoppas bara den mår gott och utvecklas som den ska. Såhär i vecka 17 ska bebis väga omkring 100 gram och vara 14-16 cm lång från huvud till fot. Det händer saker! Jag själv mår väldigt bra. Har en del växtvärk när livmodern växer, och det hugger och drar i ligamenten ibland när jag gör för hastiga rörelser, men jag klagar inte. Då vet man att det pågår något därinne! Magen har också börjat anta något annan form, men jag tror inte det syns ännu om man inte vet. Jag är sugen på färsk härlig frukt mest hela tiden.

Midsommar har varit väldigt lugn och skön. Jag och Robert har hunnit umgås och prata med varandra. Ses knappt under veckorna då han jobbar hästpass. Blir bättre då han får semester i mitten av juli.

Ha det gott, och ta hand om varandra i sommar!

Någon har flyttat in i min mage!

Ja, det är sant! Lill* bebis är beräknad till 10 december preliminärt, så det kan bli en underbar födelsedagspresent till mig som fyller den 8:e. Såå efterlängtad och välkommen! Lillkrabaten därinne har hunnit bli 8,5 cm lång från huvud till rumpa. H*n har hunnit oroa oss några gånger, men allt ser bra ut!

Denna bild är tagen förra måndagen, då jag åkte in för en extra kontroll. Idag blev det ytterligare en koll då jag blödde i helgen, men bebis var väldigt livlig, rörde på sig och ville inte alls vara still så man kunde mäta den ordentligt. Är dock ordinerad vila och absolut inga tunga lyft den närmaste tiden.

Känslan av att ha någon som växer därinne går inte att beskriva. Symtomen på graviditeten har avtagit då vi nu är i vecka 14, men det har varit helt okej att vara dödstrött och illamående, plus en del andra krämpor - det leder till en efterlängtad bebis :)

Om någon av er som läser har kontakt med någon av mina elever, så ber jag er att jag inte säga något åt dem än. Jag tycker inte att de behöver veta något innan vi går på sommarlov.

//En mycket lycklig jäsande Stina

Tennarmband

Mycket hinner hända mellan mina blogginlägg som inte kommer så ofta längre. Livet flyter på fint och vi är glada och lyckliga, har mycket att se fram emot här framöver. Kommer bli en underbar sommar! Under Kristi himmelfärdshelgen så rensades huset på sånt som man egentligen bara sparar på utan att använda. En överfull sopsäck med kläder + en kartong full med kläder som skickades med mamma. Drygt en kasse med kokböcker, en massa jox som man sparat på.. underbart skönt att rensa! Iväg på soptippen med det bara!

Hann dock med att pyssla lite också, så här kommer lite nya modeller/variationer på tennarmband.

Trefläta med tenn och rosafärgad koppartråd på pärlemor-vitt skinn.

Treflätor i andra kombinationer. Från vänster med vit koppartråd, mitten och höger har turkos koppartråd. Tyvärr dålig bild...

En ljusare bild på samma armband.

Swarovskristaller och silverpärlor. Tenntråd och svart koppartråd.

Röda swarovskikristaller med små och lite större silverpärlor, på rött renskinn. Min moster ska få detta då hon fyller år.

För män kan det vara snyggt med ett bredare armband. Detta fick min kusin idag eftersom han fyller år!

Det är 3 cm brett.

Hoppas alla har det lika gott som vi :-)