Vecka 30

Imorgon går vi in i vecka 30, tiden går! Sista fjärdedelen nu, och magen har börjat växa på som ni såg i förra inlägget :)



Bebis ska nu väga en bit över ett kilo och börja närma sig 40 cm. Brukar känna när den har hicka, så mysigt! Nu känns det när den flyttar på hela kroppen, en rygg som bökar sig runt mot insidan av mammas mage för att ändra position, en stark fot på nya ställen osv.

I torsdags var vi på första föräldragruppen. Totalt sju par som ska ha barn i november eller början av december. Det kan nog bli hur bra som helst, vi kände/kände igen de flesta och det blev bra diskussioner. Denna vecka ska vi prata om förlossningen och se en film.

När man går hemma såhär så har man mycket tid att fundera. Något som irriterar mig något vansinnigt är människor som ser sig själva som offer. Allt bara drabbar dem, och de har all rätt i världen att klaga på allting, för ingenting är deras fel och det finns ingenting de kan göra åt sin egen situation?!

Jag skulle kunna se det som att det är såå synd om mig som har fått foglossningar och varför ska det drabba mig? Istället väljer jag att se det som att det kom med graviditeten och det finns en mening med smärtan. Det är inte synd om mig, jag får finna mig i att livet är annorlunda just nu och utgå från det. Om jag mår dåligt så finns det en anledning och då är det mitt ansvar att göra något åt det. Man kan inte gå igenom livet och se sig själv som ett offer, men visst är det lätt. Då behöver man aldrig ta något ansvar och göra något åt sin situation!

I min omgivning har det funnits personer som stulit mycket av min energi, och där är det också mitt ansvar att faktiskt sätta stopp. Vi måste alla våga ta beslut, och våga ta tag i situationer - både för att vi själva, och de som finns i vår närhet, ska må bra.