Obeskrivlig kärlek!

Jag är MAMMA! Vi är FÖRÄLDRAR! Astrid är helt underbar och så otroligt vacker. Vi älskar henne mer än det går att beskriva.


En dag gammal

En liten förlossningeberättelse
Onsdag den 15 december föddes Astrid kl 12.34. Värkarna började vid 4 på morgonen och vi kom in på förlossningen kl. 8. Jag var inte alls öppen, och skulle skickas hem igen, men skrevs in för att jag hade högt blodtryck och äggvita i urinen. Hade vansinnigt ONT, men fick höra att det nog bara var förvärkar. Att jag skulle vanka i korridorerna så att jag kanske skulle börja öppna mig. Fick rum på bb, men hade såna täta intensiva värkar att jag bara skrek och grät rakt ut. Trodde aldrig jag skulle överleva då det inte "ens var på riktigt ännu". Fick en värmekudde på ryggen, och en Alvedon. Hjälpte inget alls!

Vid 10.30 fick jag lägga mig i badet, och sen skulle de göra en ny ctg och kolla om jag börjat öppna mig. Vid 4 cm skulle jag få epidural, som jag längtade!!!!! Badet hjälpte riktigt bra och jag kunde andas igenom värkarna, men efter en timme behövde jag gå på toa, värkarna kom otroligt tätt och det kändes som jag skulle slitas sönder, helt hopplös känsla då det ju inte "var på riktigt" och jag hade så ont att jag ville att de skulle döda mig, skrek rakt ut!!. Min sambo masserade hela tiden svanken. Gick sedan och lade mig på sängen, men då kom värkarna utan paus så jag bad Robert ringa på dem. "Jaha, du har klivit upp! Då ska vi göra en ny ctg och kolla om du kanske börjat öppna dig". Jag bara viftade och skrek "NEJ!!!, det gör för ont!!!, och det är sånt tryck neråt, jag vill trycka på!!!". Då blev det bråttom, hon satte ctg, och kände sedan om jag börjat öppna mig något. "tjejen, det här är inte sant, men du är helt öppen och redo att krysta strax. Jag har aldrig varit med om det" sa hon.

Jag fick "panik", vi skulle ju fota magen på förlossningen och allt, så jag skickade ut sambon till bilen för att hämta kameran, och när han kom tillbaka hade jag fått lustgas. Jag viftade med den mot honom, fånleende och hickandes: "Det här är himmelriiiiiiket", och så hickade jag, haha! Började trycka på innan jag fick och bm höll sina fingrar. Jag väste åt henne "Du måste ta bort din haaaand". "NEJ! Jag håller emot bebisen, den kommer nu!!" Då jag fick börja krysta rejält så kom hon efter två krystvärkar, med en sådan fart att bm inte ens hann fånga henne utan hon landade på sängen. 2815 g och 47 cm lång, helt perfekt!

Efteråt så skulle bm göra sig redo för att sy, men när hon "inspekterade mig" tittade hon upp igen och flinade. "Tjejen, det här otroligt, men du har inte spruckit alls". Kan man ha en bättre förlossning? Från att knappt ha blivit inskriven kl 8 på morgon till att ha fött barn 4,5 h senare?! Intensivt och vidrigt ont, ja! Men från att ha trott att man inte ens hade börjat öppna sig till att krysta var ju en bonus! BM ursäktade sig och förklarade att hon aldrig varit med om dess like och att hon var helimponerad av mig.


Alldeles ny, lycka!!


Med kusin Vilma, 8 månader


Lilla hjärtat, 4 dagar gammal


En vecka gammal, helt ljuvlig!

Amningen har kommit igång och Astrid är nöjd för det mesta, äter och sover. Tyvärr verkar julmaten ha gett henne magknip så igår och idag har det blivit mycket gråt, som skär alldeles i mammahjärtat då hon har ont och man inget kan göra förutom vyssja och försöka trösta. Nu sover hon väldigt gott i alla fall, så jag hoppas att det har släppt helt. Vi njuter av att vara föräldrar till en alldeles perfekt, ljuvlig och underbar dotter!