Älskade älskade bebis

Tänk att man kan älska någon man ännu inte träffat. Bebis är prio ett i mitt liv, och det är en så otrolig känsla att känna den röra sig därinne. Ronan Keating's "When you say nothing at all" framkallade lyckotårar på vägen hem. Började skråla med, men så brast rösten. Så underbar text!

It's amazing
How you can speak
Right to my heart
Without saying a word,
You can light up the dark
Try as I may
I could never explain
What I hear when
You don't say a thing

Idag gick jag in i vecka 24 vilket innebär att bebis har chans att överleva, om den skulle födas för tidigt. Nu hoppas och tror vi ju på att den ska vilja stanna där tills det är rätt tid, men det är ändå skönt att ha kommit in i denna vecka.

Bebisen väger nu strax över ett halvt kilo och är ungefär 29 cm lång från hjässa till häl. Hörseln är välutvecklad och den kan höra din röst (som under vatten), dina hjärtslag och de mullrande, gurglande och kurrande ljud din mage och tarm gör. Höga ljud som bebisen ofta hör inne i livmodern, t ex hundskall eller dammsugaren, kommer förmodligen inte att låta otäcka efter födseln.
(Lånat från se.babycenter.com)

Började jobba igår, och det var härligt att träffa alla kollegor igen. Det har aldrig känts så bra att komma tillbaka till jobbet som nu. Vi hade varit förutseende och planerat en del redan innan sommarlovet så det känns mycket mer strukturerat och i ordning än tidigare år då man börjat. Jätteskönt! Rektorn har även godkänt att jag beställer en hög rullpall så att jag kan sitta bredvid eleverna då jag hjälper dem, på grund av mina domningar i benet som jag får så fort jag står lite längre stunder.