Magen och jag - vi är ett nu. Allt oftare kommer jag på mig själv med att händerna söker sig dit och det är helt underbart att känna bebis böka därinne. Robert tittar ofta förundrat på mig och också han lägger händerna på magen. Vi har det helt underbart tillsammans, och bara njuter av tiden. Planerar och ser fram emot vår älsklings ankomst. Det ÄR speciellt att vänta barn, alla blivande föräldrar känner väl så? En helt egen liten person lever i min mage, och jag förser den med allt den behöver. Vi är så samspelta och jag vet hur den reagerar på vad jag gör.
Imorgon är det dags för barnmorskekontroll igen, och därefter ett läkarbesök för mina foglossningar. Kommer mest sannolikt bli sjukskriven resten av tiden, min sjukgymnast insisterar på det då jag nu måste använda kryckor för att över huvudtaget kunna arbeta och ta mig runt på skolan. Det gör ont att köra bil, vilket jag måste då jag har fem mil enkel väg till jobbet. Det gör ont att stå, gå och sitta. Att ligga ner avlastar om man lyckas hitta en bra ställning för benen, men då ska man helst inte röra på dem en millimeter. Det är dock inget jag kan göra på jobbet... så, intentionerna att jobba november ut är grusade. Prio får bli på mig själv och bebis nu. Jag menar inte alls att klaga, jag tar gärna det onda för det leder faktiskt till vårt barn. Det är inte en meningslös smärta, och den tvingar mig faktiskt att ta det lugnare än vad jag "skulle vilja", och det kanske är precis det min kropp är ute efter. Nåväl, vi får se vad läkarn säger imorgon, och därefter försäkringskassan.
Nu ska jag lägga mig och lyssna på en avslappningsskiva, låter som lagom ansträngningsnivå, eller hur?!
Om mig
- Stina
- Du har nu kommit till min blogg. Jag är nybliven mamma till underbara Astrid. Till favoriterna i livet hör familjen, släkt och vänner, katten Asta, vårt hus, rosa och vita toner, blommor i massor! Jag blir mycket glad om du lämnar en kommentar!
söndag 19 september 2010
söndag 5 september 2010
Färdigställer projekt
Vad härligt det är när man gör bort saker som man påbörjat. Jag har haft flera projekt liggandes halvklara, men nu börjar det bli ordning här!
Vilma (Roberts systerdotter) fick en kofta och mössa i doppresent som jag påbörjat då hon föddes. Skönt att jag fick de klar till dopet, de passar nästan nu, bara lite stora :)
Denna overall har jag också påbörjat då tankarna på barn började komma.. men den har blivit liggande, bara en ärm som behövde bli färdig. Nu är även den klar! Vi får väl se vad temperaturen säger bara, kan hända att den blir alldeles för kall...
Jag började lära mig sticka ordentligt för tre år sedan, och sedan dess har det blivit många tröjor till Roberts syskonbarn, våra släktingars och kompisars barn vilket har resulterat i massvis av restgarn i härliga pastellfärger. Dessa är nu ihopvirkade i en mormorsfilt som blir perfekt för bebis att ha i vagn/babyskydd.
Graviditeten som varit så snäll mot mig hittills har nu börjat ge sig tillkänna i mera elaka symtom. Jag kunde aldrig ana att foglossning kan göra såhär ont! Har varit hos sjukgymnasten, som tyckte att jag ska försöka bli sjukskriven rätt snart och inte kämpa på... kan tyvärr sluta med kryckor eller rullstol med tanke på det jobb jag har plus pendlingen till jobbet som tydligen inte alls är bra för fogarna. Nåväl, jag vill inte klaga. Vi får världens underbaraste gåva, och smärtan är ju övergående.
Mamma och mommo var här igår och hjälpte mig göra höst, och fixa lite i huset. Vill inte att allt ska "förfalla" då man inte kan fortsätta som förut. Robert är dock hur duktig och underbar som helst och fixar med det mesta. Det är han som lagar den mesta maten nu, och tar hand om en stor del av hushållet. Jag har verkligen världens bästa sambo, han är underbar! Igår fick han känna bebis' sparkar för första gången också. Nu försöker han få fler reaktioner och pickar på magen titt som tätt. Så, trots att jag har ont, skulle jag inte vilja missa detta för allt i världen! Idag har vi gått ner på tvåsiffrigt, 99 dagar kvar till beräknad förlossning, det närmar sig :)
Vilma (Roberts systerdotter) fick en kofta och mössa i doppresent som jag påbörjat då hon föddes. Skönt att jag fick de klar till dopet, de passar nästan nu, bara lite stora :)
Denna overall har jag också påbörjat då tankarna på barn började komma.. men den har blivit liggande, bara en ärm som behövde bli färdig. Nu är även den klar! Vi får väl se vad temperaturen säger bara, kan hända att den blir alldeles för kall...
Jag började lära mig sticka ordentligt för tre år sedan, och sedan dess har det blivit många tröjor till Roberts syskonbarn, våra släktingars och kompisars barn vilket har resulterat i massvis av restgarn i härliga pastellfärger. Dessa är nu ihopvirkade i en mormorsfilt som blir perfekt för bebis att ha i vagn/babyskydd.
Graviditeten som varit så snäll mot mig hittills har nu börjat ge sig tillkänna i mera elaka symtom. Jag kunde aldrig ana att foglossning kan göra såhär ont! Har varit hos sjukgymnasten, som tyckte att jag ska försöka bli sjukskriven rätt snart och inte kämpa på... kan tyvärr sluta med kryckor eller rullstol med tanke på det jobb jag har plus pendlingen till jobbet som tydligen inte alls är bra för fogarna. Nåväl, jag vill inte klaga. Vi får världens underbaraste gåva, och smärtan är ju övergående.
Mamma och mommo var här igår och hjälpte mig göra höst, och fixa lite i huset. Vill inte att allt ska "förfalla" då man inte kan fortsätta som förut. Robert är dock hur duktig och underbar som helst och fixar med det mesta. Det är han som lagar den mesta maten nu, och tar hand om en stor del av hushållet. Jag har verkligen världens bästa sambo, han är underbar! Igår fick han känna bebis' sparkar för första gången också. Nu försöker han få fler reaktioner och pickar på magen titt som tätt. Så, trots att jag har ont, skulle jag inte vilja missa detta för allt i världen! Idag har vi gått ner på tvåsiffrigt, 99 dagar kvar till beräknad förlossning, det närmar sig :)
tisdag 17 augusti 2010
Älskade älskade bebis
Tänk att man kan älska någon man ännu inte träffat. Bebis är prio ett i mitt liv, och det är en så otrolig känsla att känna den röra sig därinne. Ronan Keating's "When you say nothing at all" framkallade lyckotårar på vägen hem. Började skråla med, men så brast rösten. Så underbar text!
It's amazing
How you can speak
Right to my heart
Without saying a word,
You can light up the dark
Try as I may
I could never explain
What I hear when
You don't say a thing
Idag gick jag in i vecka 24 vilket innebär att bebis har chans att överleva, om den skulle födas för tidigt. Nu hoppas och tror vi ju på att den ska vilja stanna där tills det är rätt tid, men det är ändå skönt att ha kommit in i denna vecka.
Bebisen väger nu strax över ett halvt kilo och är ungefär 29 cm lång från hjässa till häl. Hörseln är välutvecklad och den kan höra din röst (som under vatten), dina hjärtslag och de mullrande, gurglande och kurrande ljud din mage och tarm gör. Höga ljud som bebisen ofta hör inne i livmodern, t ex hundskall eller dammsugaren, kommer förmodligen inte att låta otäcka efter födseln.
(Lånat från se.babycenter.com)
Började jobba igår, och det var härligt att träffa alla kollegor igen. Det har aldrig känts så bra att komma tillbaka till jobbet som nu. Vi hade varit förutseende och planerat en del redan innan sommarlovet så det känns mycket mer strukturerat och i ordning än tidigare år då man börjat. Jätteskönt! Rektorn har även godkänt att jag beställer en hög rullpall så att jag kan sitta bredvid eleverna då jag hjälper dem, på grund av mina domningar i benet som jag får så fort jag står lite längre stunder.
It's amazing
How you can speak
Right to my heart
Without saying a word,
You can light up the dark
Try as I may
I could never explain
What I hear when
You don't say a thing
Idag gick jag in i vecka 24 vilket innebär att bebis har chans att överleva, om den skulle födas för tidigt. Nu hoppas och tror vi ju på att den ska vilja stanna där tills det är rätt tid, men det är ändå skönt att ha kommit in i denna vecka.
Bebisen väger nu strax över ett halvt kilo och är ungefär 29 cm lång från hjässa till häl. Hörseln är välutvecklad och den kan höra din röst (som under vatten), dina hjärtslag och de mullrande, gurglande och kurrande ljud din mage och tarm gör. Höga ljud som bebisen ofta hör inne i livmodern, t ex hundskall eller dammsugaren, kommer förmodligen inte att låta otäcka efter födseln.
(Lånat från se.babycenter.com)
Började jobba igår, och det var härligt att träffa alla kollegor igen. Det har aldrig känts så bra att komma tillbaka till jobbet som nu. Vi hade varit förutseende och planerat en del redan innan sommarlovet så det känns mycket mer strukturerat och i ordning än tidigare år då man börjat. Jätteskönt! Rektorn har även godkänt att jag beställer en hög rullpall så att jag kan sitta bredvid eleverna då jag hjälper dem, på grund av mina domningar i benet som jag får så fort jag står lite längre stunder.
måndag 9 augusti 2010
Vecka 23
Går imorgon in i vecka 23. Halvtid är passerad sedan ett tag, och bebis börjar närma sig ett halvt kilo i vikt. Det känns som att jag agerar gympasal ibland, då den bökar på. Sparkarna har börjat kännas ovanför naveln och blir allt kraftigare. Så underbart!!
Funderar dock lite på om jag har mig några läsare här, eller om det kan vara dags att lägga ner bloggen...
söndag 8 augusti 2010
torsdag 5 augusti 2010
Rörelser varje dag
Bebis ger sig tillkänna varje dag nu. Den bökar runt, slår kullerbyttor och är allmänt livlig. Man undrar lite vad den håller på med där inne i magen. Ibland rycker man till då det kommer kraftigare sparkar... känslan är oslagbar. Vårt eget mirakel - du är så efterlängtad!
Mina tankar går nu kring vem den lill* ska bli. Vilken personlighet den får, hur den kommer se ut... Att den ska utvecklas och bli en helt egen liten underbar person. Första leendet, första skrattet, första ordet... i maj blir det mest troligt en Bulgarien-resa och då kommer bebis vara ett halvår redan. Det är fortfarande svårt att förstå att det som rör sig i magen verkligen är på riktigt, det är verklighet. Denna jul kommer vi mest troligt vara föräldrar, eller vara väldigt nära att bli det. När det gick upp för oss satt vi och bara smålog hela den kvällen.
Detta är en underbar period, och jag mår relativt bra. Lite yrsel och halsbränna, men det går bra ändå. Jag känner mig väldigt lugn och harmonisk. Både Robert och jag längtar tills han kan börja känna rörelserna på utsidan också. Vi gläds och ser fram emot den lill* som ska komma till oss. De allra flesta i vår omgivning gläds med oss och det är underbart att se att så många ser fram emot bebis ankomst. Blivande mormor har köpt första saken nu också. Min kusin David planerar för att agera dagis nästa sommar och ha gåstolsrace bland andra aktiviteter på schemat.
Robert frågade mig en dag om han fick sticka ner Astas kattleksak i mina byxor, för allt som saknas på mig är en svans. Sedan kan vi skriva "Välkommen till Tove Janssons värld" på dörren, då jag börjar anta muminmammans former. Haha!
Mina tankar går nu kring vem den lill* ska bli. Vilken personlighet den får, hur den kommer se ut... Att den ska utvecklas och bli en helt egen liten underbar person. Första leendet, första skrattet, första ordet... i maj blir det mest troligt en Bulgarien-resa och då kommer bebis vara ett halvår redan. Det är fortfarande svårt att förstå att det som rör sig i magen verkligen är på riktigt, det är verklighet. Denna jul kommer vi mest troligt vara föräldrar, eller vara väldigt nära att bli det. När det gick upp för oss satt vi och bara smålog hela den kvällen.
Detta är en underbar period, och jag mår relativt bra. Lite yrsel och halsbränna, men det går bra ändå. Jag känner mig väldigt lugn och harmonisk. Både Robert och jag längtar tills han kan börja känna rörelserna på utsidan också. Vi gläds och ser fram emot den lill* som ska komma till oss. De allra flesta i vår omgivning gläds med oss och det är underbart att se att så många ser fram emot bebis ankomst. Blivande mormor har köpt första saken nu också. Min kusin David planerar för att agera dagis nästa sommar och ha gåstolsrace bland andra aktiviteter på schemat.
Robert frågade mig en dag om han fick sticka ner Astas kattleksak i mina byxor, för allt som saknas på mig är en svans. Sedan kan vi skriva "Välkommen till Tove Janssons värld" på dörren, då jag börjar anta muminmammans former. Haha!
torsdag 8 juli 2010
Ultraljud
Igår var på vi ultraljud. Som vår lill* vän sprattlade, sparkade och for omkring! Allting såg helt normalt och bra ut, så det var väldigt skönt att få höra. Barnmorskan tittade verkligen på allt - hjärna, hjärta och klaffar, magsäck, urinblåsa, njurar, navelsträng, moderkaka... Hon mätte huvud och ben flera gånger - och kom fram till att vi ska få en Luciabebis. Dock så var den lite blyg, och gömde sig bakom moderkakan då det var dags för fotografering. Bilderna är svårtolkade så det är nog ingen idé att jag lägger in dem här.
Vilken känsla det är att ligga där och se vårt lilla underverk på en skärm. Tidigare har den ju inte varit så stor. Man kan inte föreställa sig att miraklet ligger inuti en, växer och mår gott. H*n öppnade munnen, vinkade till oss när hon tittade på handen... Tänk att allt bara kan bli rätt! Att allt fungerar som det ska, och att detta är en kombination av mig och den jag älskar. Att vi verkligen ska få denna gåva, som ett barn är. Har vi verkligen gjort oss förtjänade av det?
Efter ultraljudet så åkte vi och - nej, inte tittade på bebissaker - beställde en pelletskamin(!). Vår bygganmälan godkändes för drygt en vecka sedan, så i slutet på augusti får vi den. Ska bli skönt att inte behöva elda lite mycket i vedspisen. Det blir också jämnare värme i huset. Robert åkte sedan för att jobba, och jag åt lunch med Eva. Mycket trevligt!
Mamma skulle sedan skjutsa hem mig, och hon tog vägen "förbi Kiruna" så vi gick i lite affärer. Blev dock alldeles yr och vinglig, blodtrycket är inte vad det borde. Men men, hellre för lågt än för högt! Det lär väl börja vända på ett tag. När vi kom hem så blev magen alldeles hård, och så kändes det som att någon "gnuggade" mig från insidan. Det var bebis, kunde inte vara annat. Såå mysig känsla!! Vi avslutade kvällen med en väldigt trevlig 40-årsfest då svågern fyllde år.
Nu ska jag fortsätta njuta av sommaren! Gör det ni med. KRAM
Vilken känsla det är att ligga där och se vårt lilla underverk på en skärm. Tidigare har den ju inte varit så stor. Man kan inte föreställa sig att miraklet ligger inuti en, växer och mår gott. H*n öppnade munnen, vinkade till oss när hon tittade på handen... Tänk att allt bara kan bli rätt! Att allt fungerar som det ska, och att detta är en kombination av mig och den jag älskar. Att vi verkligen ska få denna gåva, som ett barn är. Har vi verkligen gjort oss förtjänade av det?
Efter ultraljudet så åkte vi och - nej, inte tittade på bebissaker - beställde en pelletskamin(!). Vår bygganmälan godkändes för drygt en vecka sedan, så i slutet på augusti får vi den. Ska bli skönt att inte behöva elda lite mycket i vedspisen. Det blir också jämnare värme i huset. Robert åkte sedan för att jobba, och jag åt lunch med Eva. Mycket trevligt!
Mamma skulle sedan skjutsa hem mig, och hon tog vägen "förbi Kiruna" så vi gick i lite affärer. Blev dock alldeles yr och vinglig, blodtrycket är inte vad det borde. Men men, hellre för lågt än för högt! Det lär väl börja vända på ett tag. När vi kom hem så blev magen alldeles hård, och så kändes det som att någon "gnuggade" mig från insidan. Det var bebis, kunde inte vara annat. Såå mysig känsla!! Vi avslutade kvällen med en väldigt trevlig 40-årsfest då svågern fyllde år.
Nu ska jag fortsätta njuta av sommaren! Gör det ni med. KRAM
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)