Räddningsaktion talltita

Robert tycker att min nya titel borde vara soffornitolog. Det kan jag nog nästan hålla med om. Efter att han har hängt upp fågelbordet precis utanför balkongfönstret så har vi fått massa småfåglar att titta på, och vi har börjat få många ovanliga sorter som jag inte sett tidigare. Det är riktigt skoj!


Såhär ser det oftast ut, full anstormning!


Första dagen kunde Asta inte få nog av att titta på dem!


Hon har nu gått över i en mer avslappnad fågelspaningsstil :)

Igår sa det "pang" i balkongdörrsrutan och så satt en liten talltita fastklamrad och flämtande i en matta jag har hängande på balkongräcket. Den såg riktigt medtagen ut, så jag tog med den in.


Till en början satt den helt orörlig och bara gapade.


Efter en stund flög den igen, och verkade piggare. Den fick lite frön, och sen släppte jag ut den igen. Dagens goda gärning!

Jag går idag in i vecka 34, och lillhjärtat börjar bli riktigt stor nu.

Bebis kräver sin plats och protesterar med rejäla påtryckningar om jag böjer mig framåt för mycket, eller ligger för mycket på sida, men det är klart, den ska väga över 2 kg redan och vara ungefär 43-44 cm lång. Robert satt och skrattade igår då vi tittade på hur den sparkade så hela magen guppade fram och tillbaka. Ibland kommer det ut en rejäl knöl på magen, och det går ofta att gissa sig till vad det är för kroppsdel.

Idag ska vi på sista föräldragruppen, och så ska jag på akupunktur. Ska ta mig en sväng på jobbet också och leverera ett armband som blivit klart. Har bestämt mig för att vara med på kulturdagarna här i byn också, och sälja armband där så nu pågår armbandsrace för att hinna göra så många som möjligt. Känns så väldigt osäkert med försäkringskassan än, då jag inte kommer få besked förrän i mitten/slutet på november om de överhuvudtaget godkänner min sjukskrivning. Jag kan verkligen inte jobba och jag hoppas de inser det...

Nu blir det en dusch, frukost och sedan åka in till stan. Känns som världens lyx de dagar jag får göra något "aktivt", även om bilkörningen inte är så härlig för fogarna... Ha det så gott!

Saker att göra på dagen då man går hemma

Jag är inte van att gå hemma, men finner mig rätt väl i det nu. Fogarna godkänner inte annat, så jag sysselsätter mig mest med sådant som inte frestar så mycket på dem. Magen växer och frodas, men är ännu inte alls betungande. Verkar som att jag kanske inte kommer bli så stor. Hittills har jag gått upp 3 kg totalt, och går snart in i åttonde månaden så det känns bra.



Robert liknar dock magen vid en fotboll numera. Imorse låg jag med magen mot hans sida, och jisses så bebis arbetade på mot honom. Han fick känna en massa rörelser, så det var mysigt.

Jag köpte tyg för att sy en amningskudde, men så kommer jag få låna en av Sofia så då hittade jag på ett nytt projekt för att ändå kunna använda tyget. Jag insåg aldrig hur krångligt det skulle bli bara...



Frigolitkulor överallt!! Som katten dessutom tyckte var superkul att leka med, tills hela hon var vit!



Men såhär ser i alla fall grunden ut nu. Bebis ska få en myspöl! I början mysig att sova i då det blir ombonat, och sedan bra då den ska börja träna på att sitta. Då finns det tippskydd åt alla håll. Den blir förhoppningsvis ett ställe dit bebis tar sig själv för att mysa också då den blivit större. Bra att förvara leksaker i också!



Har även beställt mig lite projekt att göra inför jul. På den här väskan filtade jag alliumblommor (ser det ut som det?) och sydde fast pärlor.



Så ser den ut på närmare håll. Riktigt skoj att hålla på med faktiskt. Hoppas på att de tilltänkta personerna också blir glada då de får dem. Har mycket beställningar på armband också. Nio stycken är färdigflätade och ska sys fast, och ihop. Därefter elva till, så jag har det jag gör. Tur det, hade blivit tokig om jag bara gått hemma och gjort ingenting. Det är otroligt viktigt att se till att fylla dagarna med något i alla fall. Jag och magen myser på, och jag pratar med den, vi tränar andning och avslappning men inte hela dagarna. Även om jag inte kan städa och fixa så mycket just nu, så gör jag ändå något produktivt och sitter inte bara vid datorn/framför tv:n så det känns bra. Jag får passa på att mysa och ta vara på tiden. Att vara gravid är speciellt, och något man inte kan ta för givet...

Har gått och väntat på besked från Försäkringskassan angående min sjukskrivning, det har trots allt gått snart tre veckor och jag har inget hört. Igår ringde jag dem, och fick veta att de väntar på papper från min arbetsgivare. Blev ganska arg kan jag säga, jag skyndade mig efter läkarbesöket att skicka in papprena samma dag för att det inte skulle dra ut på tiden. Nu, tre veckor senare, har jobbet inte gjort det de måste göra. Först efter att de skickat in papprena så kommer de ta ca. 30 dagar att få några pengar så tre veckor har gått utan att något hänt. Tur vi inte har så mycket räkningar denna månad! Det är bara så trist att man måste hålla på och bekymra sig om sånt här också, då man faktiskt helst hade jobbat på ett bra tag till. Nåväl, läget är som det är och jag måste ringa jobbet direkt på måndag morgon så löser det väl sig.

Traktorbebis

Roberts arbetsgivare för traktorn ska köpa en "ny" traktor för snöplogningen i vinter, så i söndags åkte de ner för att titta på den. Robert ringde hem, alldeles salig: "Det finns en helt egen stol till Junior, med isofixfästen och allt. Där kan man ha bilbarnstolen bakvänd, och bebisen kommer sova jättebra där". Han är ju för söt :)

Ikväll ska vi kika igenom DVD:n vi fick låna av barnmorskan på föräldraguppen som handlar om att andas rätt och slappna av (så gott det går) under förlossningen. Imorgon är det dags för föräldragrupp igen och då kommer en sköterska från BVC och ska prata om första tiden hemma med bebis. På tisdag firar vi fyra år tillsammans, och då ska vi på visning av förlossningen och BB. Det trodde man kanske inte för fyra år sedan, tänk så underbart allt blivit!

Inatt har bebis busat på en hel del därinne. Foglossningen har varit jobbig och jag har haft väldigt ont i nedre delen av magen hela natten, säkerligen ligament och magmuskler som töjs ut så jag har inte sovit bra alls. Bebis vaknar när jag rör på mig och så är hela cirkusen igång. Den fick för sig att den skulle lägga sig helt och hållet på höger sida och göra sig så lång som möjligt, så jag kan numera inte böja höger sida alls för där är det en söt liten bebis som knölat in sig, och bökar på och protesterar så fort jag rör på mig.

Tiden fördrivs med att göra tennarmband, har 19 st på beställning så det kan vara skönt att göra undan dem. Har ju en dopklänning och en ylletröja+mössa att sticka klart med, helst innan bebis är här. Har också påbörjat en mobil med amigurumidjur som ska hänga antingen vid sängen eller skötbordet. Jag och mamma har varit nere i källaren hos henne. Där fyndade vi min gamla speldosa i form av en fågel och så hittade vi en filt som min farmor broderat som jag också haft då jag var liten. Underbart att kunna använda dem till vår bebis också.

Vecka 30

Imorgon går vi in i vecka 30, tiden går! Sista fjärdedelen nu, och magen har börjat växa på som ni såg i förra inlägget :)



Bebis ska nu väga en bit över ett kilo och börja närma sig 40 cm. Brukar känna när den har hicka, så mysigt! Nu känns det när den flyttar på hela kroppen, en rygg som bökar sig runt mot insidan av mammas mage för att ändra position, en stark fot på nya ställen osv.

I torsdags var vi på första föräldragruppen. Totalt sju par som ska ha barn i november eller början av december. Det kan nog bli hur bra som helst, vi kände/kände igen de flesta och det blev bra diskussioner. Denna vecka ska vi prata om förlossningen och se en film.

När man går hemma såhär så har man mycket tid att fundera. Något som irriterar mig något vansinnigt är människor som ser sig själva som offer. Allt bara drabbar dem, och de har all rätt i världen att klaga på allting, för ingenting är deras fel och det finns ingenting de kan göra åt sin egen situation?!

Jag skulle kunna se det som att det är såå synd om mig som har fått foglossningar och varför ska det drabba mig? Istället väljer jag att se det som att det kom med graviditeten och det finns en mening med smärtan. Det är inte synd om mig, jag får finna mig i att livet är annorlunda just nu och utgå från det. Om jag mår dåligt så finns det en anledning och då är det mitt ansvar att göra något åt det. Man kan inte gå igenom livet och se sig själv som ett offer, men visst är det lätt. Då behöver man aldrig ta något ansvar och göra något åt sin situation!

I min omgivning har det funnits personer som stulit mycket av min energi, och där är det också mitt ansvar att faktiskt sätta stopp. Vi måste alla våga ta beslut, och våga ta tag i situationer - både för att vi själva, och de som finns i vår närhet, ska må bra.

Sjukskrivning

Jag blev sjukskriven i måndags, och även om jag inte riktigt vet vad jag ska göra av all tid så känns det nog rätt bra. Fogarna är väldigt tacksamma i alla fall. Dock så känns det inte bra att lämna jobbet och eleverna riktigt än, men det finns inte något annat att göra. Det är bara att konstatera att jag inte kan jobba längre. Igår var det helt okej, men idag har jag riktigt ont igen så nu är det mest ryggläge.

Såhär ser det numera ut när jag tittar neråt. Fötter - var är ni?!



Bebis sparkade igår så det guppade på utsidan. Börjar bli riktigt kraftfulla rörelser nu, och ibland känns det som om jag måste flytta på hela mig för att den ska få böka sig på plats. Hur mysigt som helst! Robert låg och försökte väcka den i närmare en timme igår kväll, men då ville den prompt sova jättedjupt. Han försökte smeka, picka, kittla och trycka överallt och invänta en reaktion, men icke. När Robert väl somnat, DÅ vaknar bebis. Den är allt en liten luring :)

Magen och jag

Magen och jag - vi är ett nu. Allt oftare kommer jag på mig själv med att händerna söker sig dit och det är helt underbart att känna bebis böka därinne. Robert tittar ofta förundrat på mig och också han lägger händerna på magen. Vi har det helt underbart tillsammans, och bara njuter av tiden. Planerar och ser fram emot vår älsklings ankomst. Det ÄR speciellt att vänta barn, alla blivande föräldrar känner väl så? En helt egen liten person lever i min mage, och jag förser den med allt den behöver. Vi är så samspelta och jag vet hur den reagerar på vad jag gör.

Imorgon är det dags för barnmorskekontroll igen, och därefter ett läkarbesök för mina foglossningar. Kommer mest sannolikt bli sjukskriven resten av tiden, min sjukgymnast insisterar på det då jag nu måste använda kryckor för att över huvudtaget kunna arbeta och ta mig runt på skolan. Det gör ont att köra bil, vilket jag måste då jag har fem mil enkel väg till jobbet. Det gör ont att stå, gå och sitta. Att ligga ner avlastar om man lyckas hitta en bra ställning för benen, men då ska man helst inte röra på dem en millimeter. Det är dock inget jag kan göra på jobbet... så, intentionerna att jobba november ut är grusade. Prio får bli på mig själv och bebis nu. Jag menar inte alls att klaga, jag tar gärna det onda för det leder faktiskt till vårt barn. Det är inte en meningslös smärta, och den tvingar mig faktiskt att ta det lugnare än vad jag "skulle vilja", och det kanske är precis det min kropp är ute efter. Nåväl, vi får se vad läkarn säger imorgon, och därefter försäkringskassan.

Nu ska jag lägga mig och lyssna på en avslappningsskiva, låter som lagom ansträngningsnivå, eller hur?!

Färdigställer projekt

Vad härligt det är när man gör bort saker som man påbörjat. Jag har haft flera projekt liggandes halvklara, men nu börjar det bli ordning här!



Vilma (Roberts systerdotter) fick en kofta och mössa i doppresent som jag påbörjat då hon föddes. Skönt att jag fick de klar till dopet, de passar nästan nu, bara lite stora :)



Denna overall har jag också påbörjat då tankarna på barn började komma.. men den har blivit liggande, bara en ärm som behövde bli färdig. Nu är även den klar! Vi får väl se vad temperaturen säger bara, kan hända att den blir alldeles för kall...



Jag började lära mig sticka ordentligt för tre år sedan, och sedan dess har det blivit många tröjor till Roberts syskonbarn, våra släktingars och kompisars barn vilket har resulterat i massvis av restgarn i härliga pastellfärger. Dessa är nu ihopvirkade i en mormorsfilt som blir perfekt för bebis att ha i vagn/babyskydd.

Graviditeten som varit så snäll mot mig hittills har nu börjat ge sig tillkänna i mera elaka symtom. Jag kunde aldrig ana att foglossning kan göra såhär ont! Har varit hos sjukgymnasten, som tyckte att jag ska försöka bli sjukskriven rätt snart och inte kämpa på... kan tyvärr sluta med kryckor eller rullstol med tanke på det jobb jag har plus pendlingen till jobbet som tydligen inte alls är bra för fogarna. Nåväl, jag vill inte klaga. Vi får världens underbaraste gåva, och smärtan är ju övergående.

Mamma och mommo var här igår och hjälpte mig göra höst, och fixa lite i huset. Vill inte att allt ska "förfalla" då man inte kan fortsätta som förut. Robert är dock hur duktig och underbar som helst och fixar med det mesta. Det är han som lagar den mesta maten nu, och tar hand om en stor del av hushållet. Jag har verkligen världens bästa sambo, han är underbar! Igår fick han känna bebis' sparkar för första gången också. Nu försöker han få fler reaktioner och pickar på magen titt som tätt. Så, trots att jag har ont, skulle jag inte vilja missa detta för allt i världen! Idag har vi gått ner på tvåsiffrigt, 99 dagar kvar till beräknad förlossning, det närmar sig :)